Generalguvernör över Livland, fältmarskalk, greve
Erik Jönsson Dahlberg.
1625-1703.
Suecia Antiqua et Hodierna - III
Planschförteckning över samtliga planscher i tredje delen. Med * utmärkes att kopparplåten till planschen finns bevarad i Nationalmuseum. Hänvisningar till sidnummer avser 1924 års upplaga.
OBS! Texten är ej korrekturläst, arbete pågår.
* III: 1. Titelblad till Sveciaverkets tredje del, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1701 efter teckning av David Klöcker-Ehrenstrahl. På ett podium, varå står »Svecice antiqua et hodiernae tom III» , sitter Svea, vilken lagerkransas av ryktets gudinna samt håller en statyett av segerns gudinna i ena handen och en palm i den andra, vilken vilar på en av kunglig krona täckt sköld med riksvapnet ett lejon över tre strömmar. På sidorna ses sfinxer, i bakgrunden krigiska emblem samt nedtill. I förgrunden krossade vapen och slagna fiender, antika attribut, som symbolisera rikets makt och vapenlycka.
* III: 2. Göta rikes huvudvapen, »Insigne Principale Regni Gothiae», kopparstick av J v. d. Aveelen 1698. Göta rikes sköld, med ett lejon över tre strömmar, under kungligkrona, på ett postament, omgivet av krigets sinnebilder samt, högre upp, av landskapsvapen (jfr vapenbilderna i det följande, med vilka de dock ej fullt överensstämma).
* III: 3. Hertigdömet Östergötlands vapen, »Insigne Ducatus Ostro-Gothiae», kopparstick av Müller 1696. I den mellersta av de tre sköldarna synes, under hertiglig (grevlig) krona en upprätt gyllene grip mellan fyra blå rosor i rött fält, i den högra skölden ett upprätt lejon, vars övre hälft guld och den nedre blå i delad sköld, övre hälften blå, nedre guld i den vänstra skölden en drake mellan fyra blå rosor i rött fält. De båda sistnämnd vapnen tillhöra landskapets båda hälfter »Östanstång» och» Waestanstång» (öster och väster om Stångån).
* III: 4. Linköping, »Linndkiöping», kopparstick av W. Swidde 1697. En av vapen sköldarna innehåller korslagda svärd och nycklar - apostlarna Petrus och Paulus attribut vilka voro domkyrkans skyddshelgon - en annan vapensköld innehåller ett blad mellan fyra rosor, varjämte konstruerats ett vapen för stiftet med en sittande biskop. Särskilt namngivas Kungshuset (»Arx Regia»), domkyrkan (»Templum Chatedrale D. Petri»), rådhuset (»Curia»), landsförsamlingens kyrka Sankt Lars (»Templ. S. Laurentii») samt i bakgrunden sjön Roxen (»Roxen Lacus») och socknarna Rystad (»Rista»), Törnevalla (»Törnwalla») och Vårdsberg (» Wålsberga»).
* III: 5. Linköpings domkyrka, »Templum Chathedrale Lincopense», kopparstick av E Reitz 1694. Den latinska underskriften, som giver en sammanträngd men långt ifrån riktig historik, lyder i översättning: År 813 grundades denna kyrka under konung Björn III. År 1260 utvidgades den 40 alnar åt väster under konung Valdemar , som kröntes här år 1251. År 1400 tillbyggdes den åt öster med tre kor under konung Erik av Pommern, och 1499 fullbordades den under konung Johan II. Kyrkan har brunnit fyra gånger: år 1416 under konung Erik av Pommern, år 1490 under riksföreståndaren Sten Sture, år 1546 under konung Gustaf I och år 1567 under konung Erik XIV. - År 1465 dog Linköpingsbiskopen Kettil.
* III: 6. Norrköping, »Norrkiöping», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1706. Stadens vapen innehåller en Sankt Olofsbild samt bokstäverna S. och O. Denna stad började på 1600-talet bliva en rätt så betydande industristad. Tre kyrkor namngivas: Sankt Johannes, »T. S. Johannis», Sankt Olofs, »T. S. Olai», och Hedvigs eller Tyska kyrkan, »T. S.(!) Hedwigis, Germanorum». Vidare nämnas tvenne torn, »Holmtornet» och »Wåhltornet». I förgrunden ligger vid utloppet av Motala ström, »Motala åå» eller »fluvius», i Bråviken (»Braawiken Sinus») slottet Johannesborg, som fått sitt namn efter grundläggaren, hertig Johan av Östergötland.
* III: 7. Söderköping och Skenninge, »Söderkiöping» och »Skeninge», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen 1707». Söderköpings vapen visar tre snedbjälkar från höger och däremellan stjärnor, Skenninge vapen en madonnabild. Av de båda städerna, som under medeltiden voro relativt stora, synes Söderköping här ännu rätt betydande. Bland dess byggnader namngivas Drottens och Sankt Lars kyrkor, »Templ: S. Dorothre» och »Templ: S. Laurent.», rådhuset (»Curia») och sjukhuset (»Nosocomium»). I förgrunden ses en byggnad kring Sankt Ragnhilds källa (»Fons S. Ragnildis») och i bakgrunden berget Ramhäll (»Mons Ramsell»).
* III: 8. Finspång, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1715 efter teckning av M. Meytens junior. Planschen visar fasaden av detta präktiga slott, som 1668 anlades av släkten de Geer, vars första svenska medlem, finansmannen och industriidkaren Louis de Geer, hade inköpt godset 1641. Över ingången ses den sistnämndes och hans makas vapen.
* III: 9. Finspång, kopparstick av J. v. d. Aveelen efter teckning av densamme 1715. Bilden visar slottet med dess torn åt trädgårdssidan.
* III: 10. Vadstena, »Wadstena», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1706. Vapnet visar en sittande Kristusbild. Av stadens byggnader nämnas särskilt klosterkyrkan, här mindre riktigt kallad »Templum Chatedrale», och den nu förstörda stadskyrkan, »Templ: S. Petri». I förgrunden står vid Vättern, »Weter Lacus», det ståtliga, av Gustaf Vasa byggda renässansslottet.
* III: 11. Gravstenar i Vadstena kloster, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1707 .- Å den övre bilden lyder den latinska rubriken i översättning: Konung Eriks gemål, den högädla drottning Filippas, gravsten i Vadstena kyrka. Kring gravstenen står: Här vilar drottning Filippa, gemål till Erik, fordom Sveriges, Götes, Danmarks och Norges konung och hertig av Pommern, och dotter till konung Henrik IV av England, Frankrike och Irland. Hon avled den 5 januari 1430. – Å den undre bilden lyder överskriften: Gravsten i Vadstena kyrka över konung Karl II:s gemål drottning Katarina. Kring gravstenen står: Under denna sten förvaras stoftet av Karl II:s, fordom Sveriges, Götes och Norges konungs, gemål Katarina, dotter till riddaren och riksrådet Karl Ormsson.
* III: 12. Ruiner av Alvastra kyrka och kloster samt Bråborg, »Rudera sive reliquiae Templi et Monasterij Alfvastrae» och »Brååborg», kopparstick av W. Swidde 1697. - Bilden av det nu försvunna Bråborg, som prydes av det pfalziska vapnet, ägdes av pfalzgreven Johan Casimir och hans son hertig Adolf Johan.
* III: 13. Stegeborgs slott, »Arx Stegborgh», kopparstick av W. Swidde. Stegeborgs slott ligger vid Slätbaken, den vik av Östersjön (»Sinus maris Baltici»), vari det på bilden så vackert speglar sig. Det ägdes vid 1600-talets mitt av pfalzgreven Johan Kasimir och hans gemål, Katarina av Vasa, vilkas vapensköldar synas överst å planschen och därpå av deras son hertig Adolf Johan. I bakgrunden utmärkes Ettersundet (»Etter sund»).
* III: 14. Stegeborgs slott från söder, »Arx Stegborgh versus Meridiem», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1706.
* III: 15. Ållonö, »Ållonöö», kopparstick av W. Swidde 1690. Vapnen äro ägarnes, riksrådet friherre Gustaf Kurcks (död 1689) och hans makas, friherrinnan Elsa Beata Baners, vilka låtit uppföra den ståtliga slottsanläggningen, som förstördes 1719.
* III: 16. Ållonö från norr och från öster, »Ållonöö Septentrionem versus» och »Ållonöö
versus Orientem», kopparstick signerat» W. Swidde Sculp. Holmiae 1692».
* III: 17. Charlottenburg och Krokeks klosters ruiner, »Charlottenburgh» och »Ruinae Monasterii Krookeek», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1706». Å bilden av Charlottenburg namngivas Motala kyrka (»Motala kiörka») och Motala ström (»Motala fluv»). Den lilla kyrkan invid ruinerna av Krokeks kloster är nu försvunnen.
* III: 18. Skenäs och Kungsnorrby, »Schenaes» och »Kongs Norrby», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1706». .- Skenäs kungsgård innehades på 1600-talet av pfalzgreven Johan Kasimir och hans son hertig Adolf Johan, vilkas vapen synas överst å bilden. Vid »Bråå-Wijken» utmärkas Mjölkudden (»Miölk udden»), Skvälta bruk, (»Squeltabruk»), Sätra, Skenäs krog (»Schenäs krogh») och Kvarsebo (»Quarsboo») samt i bakgrunden »Stora Kolmordn». - Bilden av det gamla Vasagodset Kungs Norrby visar överst ett Vasavapen.
* III: 19. Idingstad, »Idingsta», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Vapnen tillhöra troligen krigskommissarien Jöns Jakobsköld och hans andra maka Elisabeth Kapp, som vid 1600-talets början läto uppföra huvudbyggnaden. Planschen visar dess utseende efter en eldsvåda vid slutet av samma sekel. I bakgrunden utmärkas Linköping (»Lindkiöpingh») och Stiernarp (»Stiernorp»).
* III: 20. Löfstad, kopparstick av W. Swidde 1694. Fältmarskalken greve Axel Gustafsson Lillie (död 1662) och hans maka Kristina Mörner hava låtit uppföra slottet efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä. Deras vapensköldar synas överst å planschen.
* III: 21. Löfstad från väster, »Lööfstad Occasum versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen.
* III: 22. Mauritsberg och Norsholm, »Moritzbaergh» och »Noorsholm», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1705». Byggnaden å bilden av Mauritsberg förstördes 1719. Vid Bråviken (»Brawijken Sinus») namngivas Skenäs (»Schenäs»), Kvarsebo (»Qvarsbo») och Djupvik (»Diupwijk»).
* III: 23. Rönö slott, »Arx Rönöö», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1706. Vapensköldarna äro pfalzgreven Johan Kasimirs och hans gemål prinsessan Katarinas, vilka en tid bebott slottet, som brändes 1719. I bakgrunden utmärkes djurgården (»Vivarium»).
* III: 24. Tuna och Stjärnorp, »Tuuna» och »Stiärnorp», kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae 1697». Vapnet å bilden över Tuna tillhör friherrliga ätten Mörner af Tuna. Slottsbyggnaden, från 1600-talets förra hälft, ligger mellan Gårdsjön (»Gårdsiöön Lacus») och Roxen (»Roxen Lacus»). I bakgrunden skymta Kolmården och Stjärnorps slott. Vapenskölden å bilden över det sistnämnda innehåller fältmarskalken greve Robert Douglas' och hans maka Hedvig Mörners vapen. Denne lät vid 1600-talets mitt uppbygga slottet, som nedbrann år 1789. På andra sidan Roxen (»Roxen Lacus») läses »Lindkiöping».
* III: 25. Sturefors från väster, »Sturefors Occidentem versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Det å denna plansch framställda slottet uppfördes antagligen emot 1500-talets slut av den dåvarande ägaren, riksrådet Ture Bielke.
* III: 26. Sturefors från öster, »Sturefors Orientem versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Planschen visar slottet sett från sjön Erlången (»Erlången Lacus»).
* III: 27. Sturefors från öster, sådant det ter sig efter det gamla slottets nedbrytande, »Palatium Sturefors orientem versus, ut vetere diruto jam extructum conspicitur», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1710. Denna nya slottsbyggnad, som är ännu ståtligare än den förra, uppfördes 1704 av Karl XII:s minister Karl Piper efter ritningar av Nikodemus Tessin d. y.
* III: 28. Vreta kloster, »Coenobium Wreta», kopparstick av E. Reitz 1694. Orienteringarna äro: A. Konung Sverkers gravkor. B. Konung Magnus gravkor. C. Konung Ragnvalds gravkor. D. Fältmarskalken greve Robert Douglas gravkor. E. kvarlevor av abbedissan Ingegärds klosterbyggnad. I bakgrunden utmärkas Tuna och Linköping.
* III: 29. Högkoret i Vreta kyrka samt konung Inges och drottning Helenas gravsten i Vreta kyrka, »Summus chorus Templi Wretensis» och »Regis Ingonis et Reginae Helenae Tumba in Templo Wretensi», kopparstick av I. Hammarson. Orienteringarna å den övre bilden äro: A. Konung Inges och drottning Helenas grav. B. Ingång till konung Sverkers gravkor. C. Axel Eriksson Bielkes och fru Anna Eriksdotter Leijonhufvuds grav. D. Peter Stolpes och Anna Somes grav. Inskriften å den undre bilden lyder i översättning: Här vilar svea- och götakonungen Inge, konung Filips son och konung Halstens brorson, jämte sin gemål Helena, vilka grundlagt detta kloster. Han dog av förgiftning här i Vreta.
* III: 30. Konung Magnus gravkor och gravsten i Vreta kyrka, »Regis Magni Conditorium in Templo Wretensi» och »Tumulus Regis Magni in Templo Wretensi», kopparstick av W. Swidde 1692. Inskriften å gravstenen lyder i översättning: Magnus, son till den danske konungen Nils och svea- och götakonungen Inges dotter Margareta, först av götarna uppsatt till konung mot sin morbroder Ragnvald, som svearna tagit till konung, och sedan dödad av dem, ligger begraven här.
* III: 31. Konung Sverkers gravkor i Vreta by och konung Sverkers gravsten i Vreta kyrka, »Conditorium Regis Suercheri in villa Wretensi» och »Tumulus Regis Suercheri in Templo Wretensi», kopparstick av W. Swidde 1693. Inskriften å gravstenen gäller dock Sverkers son: Sverkers son Sune Syk ligger begraven här. Må varje kristen bedja, att han måtte fröjdas i himmelen.
* III: 32. Svea- och götakonungen Ragnvalds gravkor i Vreta kyrka samt konung Ragnvalds gravsten, »Ragwaldi Suecorum Gothorumque Regis Conditorium in Templo Wretensi» och »Tumulus Regis Ragwaldi in Templo Wretensi», kopparstick av W. Swidde 1693. Inskriften å gravstenen lyder i översättning: Här vilar svea- och götakonungen Ragnvald detta klosters grundläggares, konung Inges son, vilken skändligt dödades av västgötarna i Karleby by år 1139. Måtte hans själ evigt fröjdas hos Gud. På muren bredvid står vidare följande: Här vilar Ingegärd, dotter till Svantepolk, hertig till Reval, tillika med systrarna Ingrid och Margareta, abedissor i detta kloster.
* III: 33. Grevskapet Gotlands vapen, »Insigne Comitatus Gotlandiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1712. Över en vacker bild av Visby hamn, vari synas många stora skepp, svävar vapenskölden: lammet med korsfanan (rött kors i vitt) i blått fält under grevlig (friherrlig) krona.
* III: 34. Visby, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1707. Den övre bilden kallas »en plan av den urgamla hansestaden Visby sådan den nu för tiden ter sig», den undre »staden Visby och slottet Visborg, såsom de nu för tiden te sig». I två stora kartuscher stå orienteringar till planen: 1. Port åt norr. 2. Port åt öster. 3. Port åt söder. 4. Stora strandporten. 5. Lilla strandporten. 6. Kyrkan S. Maria. 7. Kyrkan S. Nikolaus ödelagd. 8. Klosterkyrkan. 9. Helgeandskyrkan. 10. Kyrkan S. Klemens. 11. Kyrkan S. Olof. 12. Grekiska eller ryska kyrkan. 13. Helgeandshusets kyrka. 14. Drottens kyrka. 15. Kyrkan S. Lars. 16. S. Karins klosterkyrka. 17. Kyrkan S. Johannes. 18. Kyrkan S. Per. 19. Kyrkan S. Göran. 20. Solberga kloster. 21. Mynthuset. 22. Trivialskolan. 23. Biskopshuset. 24. Rådhuset. 25. Landshövdingens residens. 26. Tornet Caesar. 27. Tornet Silverhälian. 28. Tornet Cames. 29. Tornet Sluk-upp. 30. Tornet Kik-ut, 31. Mynttornet. 32. Tornet Blacken. 33. Tornet Stolte Henrik. 34. Segeltornet. 35 och 36. Berghöjd. 37. Vattenverk. 38. Skydd för hamnen.
* III: 35. Det gamla Visborgs slott vid staden Visby på Gottland, sådant det tedde sig år 1679, då danskarna förhärjade det med svärd och eld, »Idea vetustissimi arcis Wisburgi» etc., kopparstick av E. Reitz 1693. Orienteringarna äro: A. Ingången till slottsporten. B. Yttre borggården. C. Inre borggården. D. Gård där allehanda förnödenheter för slottets reparerande förvaras. E; Konungens maskintorn. F. Konungens batteri. G. Drottningens batteri H. Amiralitetsbatteriet. I. Handkvarn. K. Mynttornet. L. Tornet Kik-ut. M. Tornet Smale Henrik. N. Tornet Blacken. O. Slottskyrkan. P. Klocktornet. Q. Förrådshuset. R. Tornet Sluk-upp. S. Arsenalen. T. Frustugan. V. Strandporten. W. Hamnen. X. Kastmaskin. Y. Vattenverk. Z. Segeltornet. AA. Stora tornet Kik-ut.
* III: 36. Hertigdömet Västergötlands vapen, »Insigne Ducatus Westrogothiae», kopparstick av Müller 1696. Upprätt lejon, huvud, man och framramar guld, resten svart, i från vänster snedskuren sköld, högra fältet svart med två stjärnor, vänstra fältet guld, under hertiglig (grevlig) krona.
* III: 37. Göteborg, »Götheborg», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Göteborg fick sina privilegier 1621 och blev snart en av rikets största städer. Inom staden namngivas Gustavi kyrka eller domkyrkan (»Templum Cathedrale Gustavi» ) samt Kristina kyrka (»Templum Christinae»), utanför staden skansarna Kronan (»Fortalitium Corona») och Göta Lejon (» Leo Gothicus»).
* III: 38. Insidan av den så kallade Kungsporten i Göteborg, »Portae Gothoburgensis, quae Regis dicitur, facies exterior», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1711.
* III: 39. Utsläan av den så kallade Kungsporten i Göteborg, »Portae Gothoburgensis, quae Regis dicitur, facies interior», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1711.
* III: 40. Utsidan av den så kallade Drottningporten i Göteborg, »Portae Gothoburgensis a Regina denominatae facies exterior», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1711.
* III: 41. Insidan av den så kallade Drottningporten i Göteborg, »Facies interior portre Gothoburgensis Reginae nomine insignatae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1711.
* III: 42. Skara, »Scara», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1703. Den vänstra vapen- skölden innehåller en blommande ört, den högra en befåstad port. Över den gamla stift- stadens byggnader höja sig domkyrkan (»Templum Cathedrale»), gymnasiet (»Gymnasium»), rådhuset (»Curia»), sjukhuset (»Nosocomium}») och det av danskarna förstörda slottet, »Arx a Danis destructa».
* III: 43. Lidköping och Mariestad, »Lidkiöping» och »Mariaestadh», kopparstick av W. Swidde 1697. - Å bilden av Lidköping visar vapnet till vänster en biskop, som här omotiverat fått kardinalhatt. Detta var den gamla staden Lidköpings vapen, medan den stad, som 1670 anlades på den motsatta stranden av Lidan inom Magnus Gabriel De la Gardies grevskap, förde vapnet till höger: två palmkvistar och ett svärd trätt genom en krona omgiven av initialerna M. G. D. L. G. Borta vid Vänern ses den gamla stadens rådhus (»Curia Civitatis novae»). - Mariestads vapen visar en snett gående ström, varur överdelen av en oxe reser sig. I bakgrunden namngives Torsö kyrka (»Torsöö»).
* III: 44. Borås och Bogesund (nu Ulricehamn), »Boråås» och »Bogsund», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1703. - Borås, som fick sina privilegier 1622, har i vapnet två ullsaxar. - Bogesunds vapen är ett krönt B (senare, när namnändringen skedde, ersatt med ett U). I bakgrunden utmärkas Vists och Timmele kyrkor.
* III: 45. Falköping och Vänersborg, »Fahlkiöping» och »Waenersborgh», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen Sc. Holmiae 1705». - Falköpings vapen visar en byggnad med tre torn. I bakgrunden utmärkas säteriet Viken (»Wijk»), Tiarp (»Tijärp») och Karleby, oriktigt kallat »Tiäraby» , godset Fårdala (»Föredal») och Ålleberg (»Ållebärget»). - Vänersborgs vapen visar en skuta. Staden uppstod genom staden Brättes förflyttning 1644 hit, mellan Vänern (»Waener Lacus») och Vassbotten (»Waasbottn»). De befästningar, som ses å bilden, fingo snart förfalla. I bakgrunden namngivas delar av Dalsland och Västergötland, »Daliae Pars» och »Westrogothiae Pars», samt Halleberg (»Hallebergh»).
* III: 46. Alingsås och Ruiner av det gamla AxevalIs slott, »Allingsåås» och »Reliquiae vetustae arcis Axelwald, ut nostra tempora visitur», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1703. - Alingsås vapen visar en hjort framför ett träd. På bilden utmärkes. rådhuset (»Curia»), som jämte kyrkan synes då varit stadens största byggnad. - Axevall, under medeltiden ett av rikets förnämsta fästen, brändes 1469. I bakgrunden uppräknas Skärvs kyrka (»Skiär»), Höjentorp (»Höijentorp»), Varnherns kloster (»Coenobium Warnhem»), Billingen och skogen Billingen (»Sylva Billingen»).
* III: 47. Älvsborg, kopparstick av W. Swidde 1697. Den övre bilden visar det gamla Älvsborg, den nedre den nya fästningen, vilken uppfördes längre ned vid Göta älvs mynning, varvid även Erik Dahlberg var verksam. Rubriken härå lyder: Den nya sjöfästningen nära Göteborg, som kallas nya Älvsborg. I förgrunden ses en del av Aspholmen, i bakgrunden läsas namnen: Torpet, Årdalsnabben, Rynabben, Ramberget, Göteborg, Ryssås, Billingen och Käringberget.
* III: 48. Läckö slott mot söder, »Arx Laecköö meridiem versus» , kopparstick av W. Swidde 1693. Det befästade slottet är till sin stomme uppfört under medeltiden, troligen av den biskop Brynjolf Gerlaksson (död 1505), vars namn och vapen tillika med språket »Hielp Maria» ses i ett av planschens övre hörn. Det till- och ombyggdes senare av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie. Slottet ligger mellan två vikar av Vänern (»Väner Lacus»), Kungshamnen och Stallviken. Utom dessa nämnes Eknön, d. v. s. nuvarande Stora Eken.
* III: 49. Läckö slott från Vänersidan, »Arx Laecköö Versus Lacum Veneris», kopparstick av W. Swidde 1691.
* III: 50. Ättestupa och Torstens källa, kopparstick av W. Swidde 1693. Rubrikerna å bilderna över dessa minnesmärken upplysa: I. Ättestupa, ättestörta eller ättestapul var ett hiskligt stup från en hög klippa ned i ett gapande djup, dit personer störtade sig ned, som av någon orsak tröttnat leva; härigenom hoppades de att fortare komma till gudarnas sälla hem i Glysisvall, Valhall, Gimle eller andra platser, som folkets blinda vidskepelse uppdiktat. 2. Torstens källa, fordom beprisad för sin förmåga att bota sjuka, till vilken offer framburos och pilgrimsfärder företogos under de hedniska och katolska tidevarven.
* III: 51. Edsborg och Näckleberg, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1705. Rubrikerna å de båda bilderna lyda i översättning: I. Lämningar efter det urgamla Edsborg, fordom västgötakonungarnas residens, liggande i Göta älv i Västergötland, jämte kringliggande bygd. 2. Den så kallade Ättestupan på Häckleberg jämte den ryktbara plats, där det fordom offrades till hednagudarna, numera kallad Hästevads stenar, vid Rånnum i Västergötland. På den övre bilden namngives Vänern, Halle- och Hunneberg, Nygård, Tunhems kyrka, Forstena, Hatrum, Hallbacken (Stallbackar), Ladugården och Naglums kyrka.
* III: 52. Gälakvist och Hjällsnäs, kopparstick av E. Reitz 1694. Överskrifterna meddela följande upplysninger: I. Kvarlevor av den uråldriga borgen och gamla fästningen Gälakvist i närheten av staden Skara i Västergötland. 2. Fornlämningar vid byn Hjällsnäs i Lundby socken i Västergötland, två mil från Göteborgs stad. På den övre bilden namngives staden Skara i bakgrunden (» Civitas Scara»), invid vilken stå ruinerna av Skaraborgs slott; på den undre bilden, som visar nu försvunna resta stenar och gravhögar, stå namnen Mjörn (»Miörn Lacus»), Sjöborg (»Siöborg»), Hjällsnäs by (»Pagus Hjällsnäs») och Lundby.
* III: 53. Grävsnäs och Näs, »Grääsnääs» och »Nääs», kopparstick av W. Swidde 1697. Vapnen å bilden av Grävsnäs tillhöra greve Gustav Mauritz Lewenhaupt (död 1700) och hans maka friherrinnan Görvel Sparre. Slottet ligger vid sjön Anten (»Anten Lacus»).
* III: 54. Ruiner av Gudhems kloster, sådana de nu te sig, »Rudera Monasterii Gudhemmensis prout Nostro tempore visuntur», kopparstick av E. Reitz 1694. Särskilt nämnas sockenkyrkan (»Templum Parochiale»), klockstapel (»Campanile») och rester av drottning Gudas grav (»Fragmentum Conditorij Reginae Gudre»), vars gravsten står rest i förgrunden. Den är ännu förvarad i Statens historiska Museum, men tillagd är inskriften: »Den gudomliga drottning Gudas gravsten, som fordom stått i drottningens gravkammare och nu förvaras i sockenkyrkan».
* III: 55. Höjentorp, »Höijentorp», kopparstick av W. Swidde 1694. Den praktfulla slottsbyggnaden uppfördes av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie efter ritningar av arkitekten Jean De la Wallee, men det brann ned redan 1722. Om det glänsande hovliv, som här fördes, giva scenerna på borggården en föreställning.
* III: 56. Halleströms vattenfall i Västergötland, »Cataractre Halle-strömm Westrogothiae), kopparstick av J. v. d. Aveelen 1705. Avbildningen torde göra vattenfallet mera betydande, än det i verkligheten var. Vid sidan synes en rämna, utefter vilken man kunde klättra uppåt, »Biörn Klewan». Nederst ses ett spisande sällskap.
* III: 57. Hällekis och Hönsäter, »Haellekis» och »Hönsesaetr), kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1705». Vapnet å Hällekisbilden tillhör den dåvarande ägaren, landshövdingen Nils Posse. Därå namngivas Kinnekulle, Vänern (»Vrener Lacus») och Läckö (»Läköö»).
* III: 58. Sankt Sigfrids källa och Olof Skötkonungs gravvård, kopparstick av W. Swidde 1694. De latinska rubrikerna lyda i översättning: I. Sankt Sigfrids källa vid Husaby kloster i Kinne härad i Västergötland, i vilken Olof Skötkonung döptes av Sigfrid år 1012. 2. Konung Olof Skötkonungs och hans gemåls gravvårdar på Husaby kyrkogård vid den sida av kyrkan, där tornet reser sig. På den övre delen av planschen namngivas Husaby kyrka (»Templum Husaby») och biskopshuset (»Palat: Episcop.: Husbyens»).
* III: 59. Lindholms slott, »Arx Lindholm», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1704. Vapnet tillhör kanslipresidenten Bengt Oxenstierna, som låtit åt sig uppföra den praktfulla slottsanläggningen, däri han bland annat låtit anordna bad efter romerskt mönster. Orienteringarna äro: I. Borggården. 2. Bostad för hovfolket. 3. Bostad för den lägre betjäningen. 4. Visthus. 5. Stall. 6. Båthus. 7. Ladugård. 8. Bostad och verkstad för hantverkare. 9. Biblioteket. 10 och 11. Växthus till förvaring under vintern av sällsynta
växter och fruktträd. 12. Pelargång. 13. Badhus invändigt liknande en grotta. 14. Blomrabatter. 15. Fruktträdgård. 16. Köksträdgård. 17. Djurgård. 18. Fågelhus. I bakgrunden namngivas Vänern (»Wrener Lacus») och »Spåröön».
* III: 60. Mariedal, »Mariedahl», kopparstick av W. Svidde 1694. Slottsbyggnaden och anordningarna däromkring anlades av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie. Överst ses hans och hans gemåls, prinsessan Maria Eufrosynes af Pfalz, vapensköldar. I bakgrunden skymtar Kinnekulle.
* III: 61 Mölndalsfallen, »Möendahls Fall», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1703. Såsom synes nyttjades redan då vattenkraften i fallen, för drivande av smärre industriella företag såsom kvarnar o. d.
* III: 62. Konung Rings gravsten och Kättil Runskes gravvård, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1705. Rubrikerna över de båda sagofiguremas gravar äro: 1. Konung Rings gravsten i Ringåsens skog, en halv mil från Komstads (felskrivning för Holmestads) kyrka i Kinne härad i Västergötland. 2. Kättil Runskes gravvård på Kapellbacken (där fordom ett kapell stod) vid Ölanda i Valla härad i Västergötland. På den understa bilden namngivas Kinnekulle, byarna Åsnen och Gåsholmen samt Järnsjön.
* III:.63. Konung Sverkers gravvård m. m., kopparstick av J. v. d. Aveelen 1705 Orienteringarna äro: A. Konung Sverkers gravvård. B. En 4 1/2 alnar hög gravsten till minne av Anna Posse, som hade denna längd. C. Minnessten rest av Göran Posse år 1595.
* III: 64. Göta älvs fall vid Trollhättan och vid Rånnum, »Cataractae Albi Gotici ad Trollhaettan» och »Cataractae Albi Gothici ad pontem Ravnum», kopparstick, signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1705». Orienteringarna å den övre bilden äro: a. Ljungön. b. Toppön. c. Gullön. d. Olideström. e. Högforsen. f. Kavelström. g. Olovsborgs kvarn. h. Gullöström. i. Öjebroström. k. Forstenaön. l. Kvarn, som fasthålles med järnkättingar. m. Gullöbrön, Belägenheten av fallen å den undre bilden utmärkes med namnen Vänern (»Wäner Lacus») och byn Rånnum (»Pagus Raunum»).
* III: 65. Sundholm från väster och Torpa, »Sundholm occasum versus» och »Torpa», kopparstick signerat J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1705». Det nu förstörda Sundholms slott låg vid Tolken (»Okern Lacus»). Bilden av Torpa återgiver ett stort medeltidshus med hörntorn och därinvid en herrgårdsbyggnad i samtidens moderna stil.
* III: 66. Varnhems klosterkyrka efter restaureringen (exteriör), »Templum et Monasterium Warnhemense renovatum», kopparstick av E. Reitz 1694. Ifrågavarande restaurering av det gamla cistercienserklostret utfördes åren 1668-1671 av Magnus Gabriel De la Gardie, då herre till det närbelägna Läckö slott. (Jfr även följande plansch). I bakgrunden utmärkes Billingen.
* III: 67. Varnhems klosterkyrka efter den senaste dyrbara restaureringen (interiör), »Facies hodierna Templi quondam Crenobii Warnhemensis, post factum magno sumptu reparationem»., Orienteringarna äro: a) Högkoret, b) Konungens och drottningens stolar i högkoret, c) En del av konungagravarna, d) Ingång till konungagravarna, e) Gravkor och epitafium över riksdrotsen greve Magnus Gabriel de la Gardie och hans gemål Maria Eufrosyne, som låtit restaurera detta tempel. Kyrkan hade även undergått en restaurering ett sekel tidigare, från vilken de gravstenar härröra, som avbildas å de fyra närmast följande planscherna.
* III: 68. Kapell i Varnhems kyrka med konung Knut Erikssons grav och konung Knuts gravsten i Varnhems kyrka, »Sacellum templi Varnhemensis in quo sepulcrum Regis Canuti Regis Erici Sancti filii» och »Lapis sepulcralis Canuti Regis in templo Varnhemensi». Kopparstick av W. Swidde 1692. Gravstenens latinska inskrift lyder i översättning: Här vilar konung Knut Eriksson, de tre konungarna Karls, Kols och Burislavs besegrare, den högste vårdaren av rikets fred och den bästa konung. Han dog år 1192. - Årtalet är emellertid felaktigt.
* III: 69. Kapell i Varnhems kyrka med konung Erik Knutssons grav och konung Erik Knutssons gravsten i Varnhems kyrka, »Sacellum templi Varnhemensis in qvo sepulcrum Regis Erici Regis Canuti filii» och »Lapis sepulcralis Erici Regis in Templo Varnhemensi Canuti filii». Kopparstick av W. Swidde. Inskriften kring gravstenen lyder: Här vilar svea- och götakonungen Erik Knutsson med sin gemål Rikissa. Kommen tillbaka från landsflykt återvann han genom tapperhet sin fädernetron. De upproriska danskarna höll han till fred genom sitt gifte med konung Valdemars dotter. Hans rike blomstrade i alla avseenden. Han dog på Visingsö 1216.
* III: 70. Kor i Varnhems kyrka med konung Inges grav och konung Inges gravsten i Varnhems kyrka, »Chorus in quo Sepulcrum Regis Ingonis in templo Varnhemensi» och »Lapis sepulcralis Regis Ingonis in Templo Varnhemensi». Kopparstick av W. Swidde 1692. Inskriften lyder: Här vilar konung Inge, som aldrig gjorde sig skyldig till en olaglig handling. Han styrde riket med den största trohet. Danskarna slog han fem gånger och vann Skåne åt Sverige. Han mördades i Skåne år 1064.
* III: 71. Kapell i Varnhems klosterkyrka med Erik Läspes grav och Erik Läspes gravsten i Varnhems kyrka, »Sacellum in quo sepulcrum Regis Balbi in Templo Varnhemensis coenobii» och »Regis Erici Blaesi sepulcralis in templo Varnhemensi». Kopparstick av W. Swidde år 1692. Inskriften kring gravstenen lyder: Här ligger begraven svea- och götakonungen Erik Eriksson, som besegrade de upproriska folkungarna, kuvade tavasterna och förmådde dem att antaga kristendomen. Han dog år 1250.
* III: 72. Ruiner av den gamla folkungaborgen Ymseborg i Fägre pastorat i Västergötland och avbildning av den gamla så kallade Ingemo källa, där ofta under forntiden och katolska tiden penningar offrades åt gudar och helgon. De latinska rubrikerna lyda: »Rudera vetustae arcis Ymseborg Folchungorum quondom Sedis sitae in Pastoratu Fagerijd Vestrogothiae» ocb »Effigies vetusti fontis dicti Yngemo kiälla ad quem olim gentilismi et Papismi temporibus frequentes fiebant munusculorum oblationes Diis et Sanctis». Kopparstick av J. v. d. Aveelen 1705. På bilden av Ymseborg namngives sjön Ymsen, »Ymsen Lacus».
* III: 73. Grevskapet Dalslands vapen, »Insigne Comitatus Daaliae», kopparstick av Müller 1697. Planschen visar en gående oxe, ovan vilken svävar en grevlig (friherrlig) krona.
* III: 74. Åmål, »Åhmol», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. I vapnet står ett kapell mellan en å och en inhägnad. Den lilla staden, som fick sina privilegier 1643, har under krigen mot danskarna under den följande tiden flera gånger härjats.
* III: 75. Hertigdömet Smålands vapen, »Insigne Ducatus Smolandiae», kopparstick. Müller 1696. Upprätt gående lejon håller i framtassen ett armborst; bakgrunden guld med blåa moln; överst svävar en hertiglig (grevlig) krona.
* III: 76. Kalmar, »Calmare», kopparstick av W. Swidde 1693. Av de två vapnen visar det ena Smålandsvapnet (se föregående plansch), det andra Kalmar borgport mellan två stjärnor. Kalmar är en handelsstad med forntida anor. Slottet (»Arx Regia») har spelat en viktig roll såsom fästning i de strider, som häromkring utspelats, och som fursteboning för Erik XIV, vilken lät ombygga och inreda det i renässansstil, ett av de vackraste bevarade exemplen härpå i vårt land. Vidare namngivas landshövdingresidenset (»Palatium Gubernatoris»), rådhuset (»Curia»), domkyrkan (»Templ: Cathedrale») -se följande plansch - samt i förgrunden Grimskär (»Grymskaer»).
* III: 77. Domkyrkan i. Kalmar, grundlagd av konung Karl Gustaf, »Templum Chatedra Calmariense a Rege Carolo Gustavo fundatum», kopparstick av W. Swidde 1693. Kalmar domkyrka, uppförd efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä. 1653, är den första stora centralkyrkan i Sverige. Här återgives en fasadritning av arkitekten själv.
* III: 78. Plan av Kalmar domkyrka, »Genuina Delineatio Ichonographica Templi Cathedralis, quod Calmariae est, fundati a Rege Carolo Gustavo Anno 1653», kopparstick av W. Swidde 1692 efter teckning av Nikodemus Tessin d. ä.
* III: 79. Jönköping, »Jönekiöping», kopparstick av W. Swidde 1693. Vapnet visar en borg. Av denna gamla stads byggnader namngives det nu försvunna slottet (»Arx Regia») Detta restaurerades av Dahlberg, efter vilkens ritningar även uppfördes tornet till den planschen synliga kyrkan, år 1687, samt rådhuset. I bakgrunden utmärkas Småland ( »Smolandia»), Västergötland (»Westrogothia»), Visingsö (»Visingsöö Insula») och Vättern (»Wetter Lacus»).
* III: 80. Eksjö och Gränna, »Ekesiöö» och »Grena», kopparstick signerat »J. v. d Aveelen Sc. Holmiae 1707. » Eksjö stads vapen visar en lilja, Grenna stads en stjärna Å bägge stadsvyerna framträda kyrka och rådhus.
* III: 81. Växjö, »Wexiöö», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. I stiftets vapensköld ses huvudena av den helige Sigfrids tre släktingar, kända från hans legend, i staden vapensköld ett W. Särskilt namngivas kungshuset (»Palatium Regis»), domkyrkan (»Templum Cathedrale»), gymnasiet (»Gymnasium»), biskopshuset (»Palat: Episcopale») samt längst till höger: »Sankt Sigfrids källa, varest en mängd till kristna tron omvända hedningar blev döpta».
* III: 82. Västervik och Vimmerby, »Westerwik» och »Wimmerby», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen sc. Holmiae 1707». Västerviks vapen visar ett seglande skepp, Vimmerbys ett lummigt träd. På utsikten över Västervik ses längst till höger ruinerna av Stäkeholms slott och längst till vänster det skeppsvarv, som under 1600-talets senare hälft var stadens viktigaste inkomstkälla.
* III: 83. Visingsborg och Västanå, »Wisingsborgh» och »Wästanåå», kopparstick signerat »Anno 1708. J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae». Grevliga ätten Brahes vapen stå över bilden av Visingsborg, som var dess grevskap. Av denna ätts medlemmar påbegynte vid 1500-talets slut och avslutades långt fram på 1600-talet byggandet av det stora slottet som nu är i ruiner. Även Västanå var vid denna tid ett Brahegods. Å bilden härav utmärkas Vättern (»Wetter Lacus»), Visingsö (»Insula Wisingsö»), Västergötland (»Wästrogothia»), en del av Östergötland (»Pars Ostrogothiae») samt Omberg.
* III: 84. Bråvalla hed i Småland, Kronobergs län, Allbo härad i Värend, där svea och götar utkämpade sina över hela Norden beprisade strider med hunner, cimbrer, danskar, jutar, frieser och andra mäktiga folkslag, med många ännu synliga gravar och minnesmärken över de fallna, »Topographica Delineatio Campanarum Bravallensium» etc. Kopparstick av W. Swidde 1693. Kartan är ritad av Anders Ekholm år t69I. Dess orienteringar äro följande: I. Byarna Blädinge, Näs och Benestad, där Blända först slog läger med sina kvinnor, den s. k. skägglösa hären, varefter byn uppkallats. 2. Kongsbackarna invid Dansjön med den av göternas amazoner nedhuggna danerkonungens samt hans söners och krigares gravar. 3. Gräbbebacken, där göternas amazoner fällde kämpen Olof. 4. Kämpen Olofs graf. 5. Kråkelycke backar, där danskarna nedhöggos till föda åt kråkorna. 6. Tumlinge rös med danahövdingen Tumlings grav. 7. Byn Ströby, där Baste Starke och tusentals danska ryttare kringströddes och dukade under för Bländas hjältemod. 8. Byn Odensjö, varest Blända efter striden offrade åt Oden. 9. Moderkullen, där det offrades åt jungfrurnas gudamoder, Frigga eller Venus. 10. Gudahögen, där det efter segern offrades åt gudarna. 11. Skägglösa sten, där Blända hade sitt andra läger. 12. Skägglösa by, så kallad till ständig åminnelse av Skägglösahären. 13. Bländas graf vid Värnlanda. 14. Sköldbackarna, där de fallna hunnernas sköldar och vapen nedmyllats. 15. Hunnby högar, nästan oräkneliga hunnergravar. 16. Kungshögen, där konung Angantyrs broder Ladur är begraven. 17. Hunnerkonungen Humles grav. 18. Gissons högar. 19. Orms hög. 20. Reser Långbens hög. 21. Bråvallastenen. 22. »Slagstorpa Skärf», där hunnerhären dukade under för göterna. 23. Runnebacka. 24. Hunnerlunden vid Ströby. 25. Kummelhögar, där göterna offrade efter segern. 26. Reseberget, där konung Ring satt och såg sin här föras över Husaby bro. 27. Tovehäll med den svenske kämpen Toves grav. 28. Toles hög (Tole var en dansk kämpe). 29. Mulehäll. 30. Tors hög (Tor var en svensk kämpe). 31. Hake rös (Hake var en av konung HaraIds kämpar). 32. Sotes kulle. 33. Ubbebacken, med friesern Ubbes grav. 34. Grensle kulle (över en av konung Haralds kämpar). 35. Skattes sten. 36. Kungsbacka, där fyra fylkeskonungar på danska sidan äro begravna. 37. Harald Hildetands gravkulle. 38. Ruters sten över konung Rings kämpe. 39. Frulunder eller Rosenlund, där Haralds sköldmör Visna och Veborg begravdes. 40. Harrekullen (Harre var Haralds kämpe). 41. Högen över Haralds kämpe Bo Bramses son. 42. Holmhögen (över en av Haralds kämpar). 43. Tolkes hög (över den danske kämpen Tolke). 44. Den danske kämpen Tornes grav.
De fint utförda stridsscenerna nedantill å kartan bära följande rubriker: I. De skägglösas men ingalunda modlösas vilda kamp mot de oförberedda fienderna omkring år 2493 efter världens skapelse. 2. Göternas lyckliga strid mot hunnerna omkring år 70 efter Kristus. 3. Svea- och götakonungen Rings hårda strid med Harald Hildetand, danskarnas och norrmännens konung, omkring år 395 efter Kristus. - Upplysningar angående dessa och följande »småländska antikviteter» lämnades åt Dahlberg av regementskvartermästaren Petter Rudebeck. I regel torde de sakna historiskt urkundsvärde.
* III: 85. Fornsaker nyligen funna och upptagna ur jorden på Bråvalla hed, »Delineatio Antiquitatum et Monumentorum quoe effossae humo nuper repertae sunt in Campis Bravallinis» samt fornsaker i Asa socken och gård i Småland under en väldig hög, i vars mitt fanns en hällkista, där efter en gammal och allmänt trodd sägen Odin blivit begraven, »Delineatio Antiquitatum repertarum in Smolandia parcecia ac praedio Asa» etc. Kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1707». Av föremålen å den övre bilden äro 1-3 svärd av brons, 4 en dolk och 5 ett stycke av ett svärdfäste av brons, vartill komma, onumrerade, ett svärd och en nyckel. Den nedre bildens föremål förklaras sålunda: A. Stycke av ett människoben, ännu igenkännligt - de övriga benen voro så förmultnade, att de ej kunde bestämmas som människoben. B. Stycke av ett svärdfäste, funnet i samma hög tillsammans med en hästtand. C. Kniv av stål. D. Flintkniv, på vilken spetsen avbrutits vid uppgrävningen. E. Vitt flintstycke liknande en åskvigg. F. En liten lampa med en eld, som vid gravens öppnande utsläcktes av den nedrasande jorden. I Statens historiska museum förvaras ännu några av dessa föremål, vilka år 1695 överlämnades till Antikvitetsarkivet av Erik Dahlberg.
* III: 86. Danske konungen Harald Hildelands grav på Bråvalla hed i Småland, där sveakonungen Ring efter stridens slut lät bränna honom med stor ståt, »Danici Regis Haraldi Hyldetanni Sepulcrum» etc. samt Ubbes högar, där friesern Ubbe, som var den tappraste bland konung Hildetands kämpar och stupat i Bråvalla slag, blivit begraven, »Tumulus Ubbonis» etc. Kopparstick signerat: »J. V. D. Aveelen sc. Holmiae 1707». På den övre bilden utmärkas: sjön Åsnen, byarna Skägglösa och Sörby, Kungshögarna, Runemed, Runebackar och Runsten; på den nedre: sjön Åsnen, Törnäs holme och byn Skatelöv.
* III: 87. Kungshögen på Bråvalla hed, där den i striden fallne Ladur, konung Angantyrs broder, blivit jordad, »Tumulus Regius in Compo Bravallino» etc. samt Humles hög, där den på Bråvalla hed fallne hunnerkonungen med detta namn blivit begraven, »Tumulus Humbli» etc. Kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1707». På den övre bilden utmärkas: sjön Åsnen, Skägglösa, Benäs och Huneby samt en helig lind.
* III: 88. Bergkvara och Brokind, »Bergqvara» och »Brokinn», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1707». Av de båda vapensköldarna är den ena tom, och den andra innehåller en stjärna. Okänt är, vem vapnet tillhör. Bergkvara slott har en för den senare medeltiden karaktäristisk form, ett högt hus med små hängtorn i de fyra hörnen. Brokind räknades förut till Småland men hör nu till Östergötland.
* III: 89. Brahehälla och Eksjö hovgård, »Braehaella» och »Ekesjö Hofgård», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1707».
* III: 90. Brahehus, »Brahehuus», kopparstick av Adam Perelle 1669. Det praktfullt dekorerade slottet, vilket nu ligger i ruiner, uppfördes vid 1600-talets mitt av greve Per Brahe d. y. Vid Vättern (»Wätter Lacus») namngivas »Oppgränna», Gränna, Västanå herrgård (»Westanå»), Småland (»Smolandia»),Jönköping (»Jönecopia»), Västergötland (»Westrogothia») och Visingsborg. Se i övrigt sid. 76.
* III: 91. Ruiner av det urgamla Kronoborgs slott i Småland, uppfört av biskop Sankt Sigfrid på Olov Skötkonungs tid, i början av den kristna tiden, till skydd mot hedningamas raseri och våld år 1002, »Rudera et Reliquiae pervetustae arcis Cronenbergensis in Smalandia, exstructa ab Episcopo S:to Sigfrido» etc., kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae A:o 1693». Vapnet, ett kors mellan två liljor, är en konstruktion. Helgasjön utmärkes särskilt »Lacus Sanctus» eller »Helige siöö». På inskrifttavlan i förgrunden ses allegoriska figurer, som symbolisera kristendomens seger över hedendomen. Tavlan innehåller en lantinsk dikt av hovkanslem J. Bergenhielm.
* III: 92. Gripenberg, »Gripenbergh», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1704. Vapnet tillhör generallöjtnanten friherre Reinhold Rehbinder. Slottet, som är av trä, uppfördes på 1660-talet av godsets dåvarande ägare Karl Gustaf Wrangel. I bakgrunden utmärkas »Mörbylund» och »Säthälla».
* III: 93. Fallen eller den häftigt forsande floden vid byn Huskvarna i Småland tre fjärdedels mil öster om staden Jönköping, »Delineatio Cataractre vel vehementissimi et rapidissimi Fluminis prope pagum Husqwarn in Smolandia tribus quadrantibus a Civitate Iunecopensi versus orientem». Kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. Nederst står i Översättning: a. Översta fallet, 16 alnar högt. b. Slipstensfallet, 36 aln ar. c. Rosendalsfallet, 14 alnar. d. Kvarnfallet, 6 alnar. e. Kvarnar. f. Krutkvarn. g. Vapensmedja. - Vattnets fallande från översta fallet till Slipstensfallet 11 alnar, från detta till Rosendalsfallet 9, från detta till Kvarnfallet 5 och därifrån till bron 4 alnar. På planschen namngivas byn Huskvarna (»Pagus Husquarna»), och vägen till Östergötland (»Via Ostrogothiam versus»).
* III: 94. Inglinge hög. Konung Inges hög invid byn IngeIstad i Småland och Torsås socken, en och en halv mil från staden Växjö, samt en klotrund, fint huggen gravsten på konung Inges hög invid IngeIstads by, »Inglinge höögh. Tumulus Regis Ingonis prope pagum Ingelstad in Smalandia et parochia Torsåhs, Sesqui milliari ab Oppido Wexionia» och »Delineatio perrotundi ac eleganter exisi Lapidis sepulcralis super Tumulum Regis Ingonis prope pagum Ingelstadium positum», Kopparstick av W. Swidde 1693. Orienteringarna äro: A. Konung Inges grav med en huggen gravsten och en minnesvård. B. Gravhög över konungens rådsherrar och stormän. C. Jättegrav, 31 alnar lång; i övrigt är fältet uppfyllt av gravar. D. Torsås kyrka. På bilden utmärkes Torsjön, »Tore Siö» eller »Lacus».
* III: 95. Rambora kulle, »Rambora Kolle», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708.
* III: 96. Ruiner av det fordom ståtliga Nydala kloster i Småland sådana de äro att se efter Kristian Tyranns mordbrand år 1520, »Rudera et reliquiae Monasterii quondam omatissimi Nydalensis in Smalandia, ubi hodie se conspicienda praebent post incendium a Christierno Tyranno Anno 1520 illatum». Kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1708». Orienteringarna äro: a. En del av den förstörda kyrkan, nyligen restaurerad. b. Några lämningar av det gamla klostret. c. En vik av den sjö, vari tyrannen lät dränka abboten och munkarna. d. Mangårdsbyggnad, uppförd av Ridderhjelm (I. Ridderhjelm var den dåvarande ägaren till Nydala gods).
* III: 97. Ruiner efter Romelborgs urgamla fäste, »Reliquire vetustissimae arcis Romelborg», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. Ruinerna av det medeltida fästet ligga nära utloppet av Huskvarnaån, »Huusquarn Strömm», eller »fluvius», i Vättern (»Wetter Lacus»). Vidare utmärkas Västergötland (»Västrogothia») och byn Rosendal (»Pagus Rosendahl»)
* III: 98. Skurugata, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. Överskriften talar om en stor och underlig klyfta i ett skogklätt berg, icke långt från staden Eksjö i Småland, där de gamla göterna enligt sägen offrat åt sina gudar. Klyftans längd säges vara en fjärdedels svensk mil. Bokstäverna angiva: A. Djupet i mitten av klyftan, 64 alnar, och öppningen ovantill, 10 alnar bred. B. Skuruhatt, en högt uppskjutande klippa ovanför klyftan. C. Klyftans framsida åt öster. D. Klyftans öppning åt norr. E. En inre håla kallad Sakristian, där gudabilderna förvarades.
* III: 99. Karta över orter i Småland, varest ännu visas lämningar eller spår efter den urgamla och från äldsta tider vittberömda staden Troja samt plan över det gamla Troja i Småland, »Delineatio Geographica quorundam locorum in agro Smolandico, ubi etiarnnunc ostenduntur monumenta vel vestigia pervetustae atque inde ab ultima temporum memoria celeberrima Urbis Troiae» och »Designatio Geometrica Veteris Urbis Troiae in Smalandia», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. Den övre bildens orienteringar äro: A. Staden Troja. B. Fästet Trojenborg, numera Hönshylte skans. C. Sjö, vari Gunhild Arepia skall ha tvått sina barn. D. Fält med ben av offrade människor. E. Hakes slott. F. Bos slott. Den undre bildens orienteringar äro: A. Själva staden. B. Slottet Trojenborg. C. De lata hövdingamas eller domarnas sal. D. Gunhild Arepias eller Hartgrepas badstuga. E. Fält med människoben. F. Hög där Odin om kvällarna brukat visa sig, varje gång någon vågat öppna en kämpegrav mot hans vilja.
* III: 100. Plan över platsen for den urgamla och ännu i eftervärldens minne vittberömda staden Vittalia i Småland, Jönköpings län och socknen Vetlanda med närgränsande orter, där märkliga spår av dess forna storhet än i dag visas invid Vetlanda by, till vars namn och öde den stora staden under tidernas lopp nedsjunkit, »Situs pervetustre et ad memoriam posteritatis celeberrimae quondam Urbis Vittaliae in Smalandiae praefectura» etc. Kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Orienteringarna äro: 1. Lämningar av Hultaby slott, mera än sju alnar höga. 2. Vetlanda kyrka, i början av den kristna tiden uppförd på platsen för det forna avgudatemplet, varav ännu finnas många spår. 3. Runsten med följande inskrift: Kättil reste denna sten efter sin broder Naggar, Stens son. 4. En annan runsten med följande ord: Bjur reste stenen till minne av Starkben, vars själ Gud give glädje och gamman. 5. En tredje med allehanda tecken. 6. Spår av en mängd väldiga, mestadels av fyrkantiga stenar uppförda byggnader, som till stor del fått lämna plats för uppförandet av kyrkan och kyrkogården i Vetlanda. 7. Lämningar av stora byggnader begravna under jorden. 8. Runsten högre än en manslängd, med inskriften: Arinfast reste denna sten efter sin fader Herröd och sin broder Torbjörn. 9. Gravkullar omgivna med olika slag av stensättningar. 10. Ruiner av en stor byggnad vid stadens torg, i vars utkant synas många spår av källare och brunnar. 11. Bred stenlagd gång täckt med jord; på bägge sidorna finnas en mängd lämningar av underjordiska källare och valv. 12. Stensatt plan, till största delen höljd av jord. 13. Plats som sedan urminnes tid kallats Torget. 14. Ställe där man för några år sedan vid upprättandet av en milstolpe hittade ett tre tum brett svärd. 15. Gravhögar med stensättning. 16. Andra högar med stensättning i form av treudd o.d. 17. Den s.k. förborgen utan fornlämningar ovan jord. 18. En stående sten, fyra alnar hög, och en annan liknande kullfallen, båda utan inskrift. 19. En mängd stensatta gångar och vinkällare, till största delen övervuxna med törne och mossa. 20. Brunnar och cisterner, vilande på hälleberget, i samma skick.
* III: 101. Grevskapet Ölands vapen, »Insigne Comitatus Ølandiae»: två gående älgar med nio röda rosor i blå sköld under grevlig (friherrlig) krona, kopparstick av J. Hammarsson från 1720-talet.
* III: 102. Borgholms slott mot väster, »Arx Borkholm versus Orientem», kopparstick signerat »W. Swidde sculp. Holmiae 1691». Nedtill till höger utmärkas hamn (»Portus») och »Capell», i bakgrunden »Calmare» och »Smolandia». - Borgholms slott har medeltida anor. Under Johan III:s regering uppbyggdes här en renässansborg av medlemmar av den italienska arkitektfamiljen Pahr. Under karolinska tiden fullbordades slottsanläggningen med dess bastioner och vallar under ledning först av Nikodemus Tessin d. ä. och sedan av Dahlberg. Numera har slottet förvandlats till en vacker ruin.
* III: 103. Borgholms slott mot söder och mot väster, »Arx Borkholm Meridiem versus» och »Arx Borkholm Versus Occasum», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen sc. Holmiae 1707». - Angivandet av väderstrecken å utsikterna över Borgholm synes ej fullt exakt; ävenledes har betvivlats, att slottet någonsin stått färdigt i det skick, vari det här framställts.
* III: 104. Hertigdömet Skånes vapen, »Insigne Ducatus Scaniae», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1712». Ovanför en landskapsbild, som sannolikt skildrar bataljen vid Hälsingborg nyssnämnda år, synes vapnet: rött krönt griphuvud i gyllene sköld under hertiglig (grevlig) krona.
* III: 105. Hertigdömet Hallands vapen, »Insigne Ducatus Hallandiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1715. Ovanför bilden av ett bördigt landskap med skördefolk svävar vapnet, ett upprätt lejon i blå sköld under hertiglig (grevlig) krona.
* III: 106. Halmstad mot söder, »Halmstad meridiem versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1710. Planschen har två vapen: det ena med ett upprätt lejon är Hallands vapen och det andra med tre hjortar på en bjälke är stadens (det sistnämnda överensstämmer icke med det nuvarande stadsvapnet). Staden är känd redan från 1200-talet, då den låg något längre upp från mynningen av Nissan, »Nissa Fluvius», vid det härav uppkaIlade »äfwerby». Sedan förflyttades den och blev under unionstiden en betydande köpstad samt plats för rådsmöten. Under 1500-talet, då Halland hörde under Danmark, uppfördes på denna strategiskt viktiga punkt slottet (»Arx Regia»), vilket ännu, ehuru berövat sina vallar, står kvar och användes som landshövdingresidens. Vidare namngivas Söndrum (»Sunnerum») och »Klyftehöögh».
* III: 107. Varberg, »Wardberg», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713. Även denna stad omtalas på 1200-talet och var tidvis rätt. betydande. Läget hade flera gångar förskjutits men är å planschen det nuvarande. Därå dominerar fästningen, som väl vidmakthölls under den danska tiden såsom en nordlig utpost mot grannlandet, men efter Hallands avträdande till Sverige 1645 fick den så småningom förfalla.
* III: 108. Kungsbacka, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713. Vapenskölden visar ett kvinnligt helgon med bok och kalk (Sankt Gertrud). Staden, som alltid varit mycket liten, omtalas redan på 1300-talet.
* III: 109. Skottorp mot öster och mot söder, »Skottorp versus Occasum» och »Skottorp meridiem versus», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen Sc. Holmiae 1710». Å nedre bilden står orienteringen A: »Ovale Caenaculum in quo Sereniss. Regis Caroli XI. cum Principe Ulrica Eleonora Anno 1680. Solennis Copulatio facta est», d. v. s. halvrund tillbyggnad, där konung Karl XI:s högtidliga förmälning med prinsessan Ulrika Eleonora I firades år 1680. Tillbyggnaden ifråga uppfördes enkom för ändamålet efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä. Ägare av gården var vid denna tid Karl XI:s personlige vän sekreteraren Frans Joel Örnstedt.
* III: 110. Grevskapet Blekinge vapen, »Insigne Comitatus Blekingiae», kopparstick av J. V. D. Aveelen 1712. Ovanför en landskapsbild med motiv från den bekanta Runamohällen, i vars sprickor man länge velat se runinskrifter, svävar en sköld, på vars stam tre kronor i blått fält under grevlig (friherrlig) krona.
* III: 111. Karlskrona stad och hamn mot norr, »Urbs et Portus Carlscrona septentrionem versus», kopparstick signerat J. v. d. Aveelen 1709. Karlskrona anlades för flottans behov år 1679 och fick sina stadsprivilegier året därpå. Såväl vid stadsplanens uppgörande som vid bebyggandet av stadsområdet hade Dahlberg varit verksam. Orienteringarna äro, Översatta, följande: A. Sjöfästningen Kungsholmen. B. Drottningskär. C. Vik av Östersjön. D. Stadens befästningsverk. E. Amiralitetet. F. Repslageri. G. Skeppsbageri. H. Sjöarsenal. I. Amiralitetskyrkan. K. Stadskyrkan. L. Tyska kyrkan. M. Klockstapel. N. Bro från fastlandet till staden.
Bortom staden i Östersjön (»Mare Balticum») utmärkas öarna Tjurkö (»Tiurck-Öö Ins.»), Aspö (»Asp-Öö Insula»), Bollöarna (»Båll öerne»), Hasselö (»Hassel-Öö ins.»), Arpö sund (»Arpö Sund»). »Tråmpt Öö ins.», Saltö (»Saltöö ins.») samt i förgrunden »Wämm Öö peninsula».
* III: 112. Karlskrona åt söder, »Carlscrona versus meridiem», kopparstick 1709 signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae». Orienteringarna lyda översatta: A. Stadens försvarsverk. B. Amiralitetskyrkan. C. Tyska kyrkan. D. Klockstapel. E. Repslageri. F. Torkhus för tågvirke. G. Ankarsmedja. H. Ön Björkholmen. I. Den större ön Björkholmen med sjukhuset. K. Ingången till kronohamnen. L. Saltö sund. Ytterligare nämnas å planschen Saltö (»Saltöö Ins.»), Verkö (»Wercköö») och i förgrunden ön Trehörningen (»Trehörningen Insula»). – Amiralitetskyrkan uppfördes på 1680-talet efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä. Tyska kyrkan, som var uppförd efter ritning av Nikodemus Tessin d. y., förstördes av eldsvåda på 1790-talet.
* III: 113. Sjöfästningen Drottningskär från väster och från öster, »Castellum maritimum Drottningskiaer versus Occasum» och »Castellum Drottningskiaer Orientem versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1710. Inskriften å den övre bildens inskriftstavla lyder: »Under Karl XI:s, Sveriges, Götes och Vendes konungs, lyckosamma regering, då greve Erik I. Dahlberg, kungligt råd, fältmarskalk och generalguvernör över Livland, innehade högsta ledningen av befästningsväsendet i Sverige och dess provinser, blev denna sjöfästning uppförd år 1696». Å den övre bilden namngivas Östersjön (»Mare Balticum») och ön Aspö (»Insula Aspö»), å den nedre en del av Östersjön, (»Maris Baltici pars») och en del av fästningen Kungsholm. Båda fästningarna Kungsholm och Drottningskär hade Dahlberg med biträde av sin lärjunge K. M. Stuart anlagt.
* III: 114. Hertigdömet Bohusläns vapen, »Insigne Ducatus Bahusiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713. Ovanför ett älvlandskap - Göta älv med segelfartyg, Kungälv och på en höjd Bohus fästning - en vit sköld under hertiglig (grevlig) krona; i skölden en röd fästning flankerad av ett svärd och en upprättstående hund. Den sistnämnda är numera i landskapets vapen utbytt mot ett lejon.
* III: 115. Bohus fästning med staden Kungälv, »Arx Bahusia cum Oppido Kungelf», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713. Namnen »Fluvius Giöta Elff», »Bahusia» och »Vestrogotia» utmärka läget vid Göta älvs förgrening, dit staden, det i fornsagorna prisade Konungakälla flyttats 1680. Kort före planschens graveringsår hade fästningen restaurerats efter skador, den erhållit i tidigare belägringar. Efter Karl XII:s död fick den dock så småningom förfalla.
* III: 116. Marstrand, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713. troligen efter teckning av densamme. Överst står staden Marstrands sigill, »sigillum oppidi Marstrandensis», med tre sillar kring en stjärna. Den lilla staden ligger tätt intill fästningen Karlsten (»Carlsteen»). I övrigt namngivas befästningarna Hedvigsholm, Gustafsborg och Maleport samt öarna »Kooöön», Klöverön och Paternoster.
* III: 117. Uddevalla, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713, troligen efter teckning av densamme. Överst står staden Uddevallas sigill, »sigill Oddewall stads», med tre träd. Den stad, som synes å planschen, blev år 1806 ödelagd av eldsvåda.
* III: 118. Strömstad, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713, troligen efter teckning av densamme. Överst står staden Strömstads sigill, »sigill Stromstad stads» med ett seglande skepp. Den lilla staden, som förut varit fiskläge, hade år 1672 fått stadsrättigheter, brändes 1676 men var vid tiden för avbildandet återuppbyggd med små trähus. Å planschen namngivas Laholmen, Salmonsholmen, Killingholmen, »Odöön», Halser och Koster.
* III: 119. Storfurstendömet Finlands vapen, »Insigne Magni Ducatus Finlandiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1712 efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett landskap med timmerbygge, boskapsskötsel och sjöfart en röd sköld med rosor i fältet under storfurstlig krona; i skölden står ett lejon på en sabel och håller ett svärd i högra framtassen.
* III: 120. Hertigdömet Södra Finlands vapen, »Insigne Ducatus Finnlandiae Meridionalis», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1712, troligen efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett landskap med boskapsskötsel och stenhuggeri - observera det dekorativa men föga tidstypiska antika kapitälet - en röd sköld under hertiglig (grevlig) krona; i skölden en hjälm, vari äro trädda två svenska fanor.
* III: 121. Hertigdömet Norra Finlands vapen, »Insigne Ducatus Finlandiae Septentrionalis», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1715, troligen efter teckning av Elias Brenner. Ett landskap, där odlingsarbete bedrives, medan därinvid en björn frossar på sitt rov - ett gränsområde alltså för vildmark och odling. Ovanför under hertiglig (grevlig) krona en delad sköld, vars övre hälft är svart med två stjärnor och den nedre guld; i skölden en upprättstående krönt björn med sabel i högra framtassen, övre hälften guld och den nedre svart.
* III: 122. Hertigdömet Karelens vapen, »Insigne Ducatus Careliae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1714, troligen efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett landskap, där vilda djur jagas, en röd sköld under hertiglig (grevlig) krona, vari två inåtvända krökta armar med lyft sabel samt överst en krona.
* III: 123. Viborgs stad och slott, »Wiiborg», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Överst en sköld med stadens vapen, ett W och tre kronor. Å planschen utmärkas en del av förstaden Siikaniemi (»Suburbij Sicaniemi Pars»), en vik av Östersjön (»Sinus Maris Baltici»), kungliga slottet (»Arx Regia»), kastell (»Castellum») och Pantsarlax, en förstad till Viborg. Denna betydelsefulla gränsfästning erövrades redan 1710 av ryssarna.
* III: 124 Grevskapet Nylands vapen, »Insigne Comitatus Nylandiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1714, troligen efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett landskap, där jordbruksarbete vid en gård bedrives, en blå sköld under grevlig (friherrlig) krona med två strömmar och mellan dessa en båt.
* III: 125 Grevskapet Österbottens vapen, »Insigne Comitatus Ostrobotniae» , kopparstick av J. v. d. Aveelen 1712 efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett kustlandskap, där jakt och fiske idkas, en blå sköld under grevlig (friherrlig) krona och i skölden sex hermeliner .
* III: 126. Grevskapet Savolax vapen, »Insigne Comitatus Savolaxiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1714, troligen efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett skogslandskap med en jaktscen en svart sköld under grevlig (friherrlig) krona; i skölden en gyllene båge med pil.
* III: 127. Tavastehus slott åt väster och åt söder, »Arx Tawastehus Occasum versus» och »Arx Tawastehus versus meridiem», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1710.
