Kartografiska beteckningar och ord 

Kartografiska beteckningar och ord kommer fortlöpande att läggas ut.

Vi mottager gärna bidrag! Kontakta VÖBAM.

Klicka på valfri bokstav.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

 
A

A.f.
'Etsad av'

Amussim
Står ofta Ad amussim eller sammanskrivet Adamussim, adjektivform, och betyder då 'efter linjal'. I kartografiska sammanhang snarare 'regelrätt', 'exakt'.

Ankologisk karta
Strandkarta. Läran om ett lands uddar, vikar, bukter, öar och andra vatteninskärningar.

A.p.
'Artist's proof', konstnärens provtryck.

Appresso
'Utgiven av'

Apud
Latin word to be used by an author that repeats a quotation taken from a consulted work, without having direct access to the original text.
I kartografiska sammanhang betecknar Apud utgivaren.

Aquaforti fecit, Aquaforti, Aquaf., Aq.
'Etsad av'

Atlanticum Pelagus
Grekiska för öar i Atlanten.

Auctore
'Författad av', alternativt 'utgiven av'.

Augsburg
Namnet förekommer i kartuschen på äldre kartor. Staden Augsburg var en stor kartproducerande ort där många kända kartografer verkade.

Aug. Vind.
Finns på kartuscher och syftar på att kartan är framställd i Augsburg.
Staden uppstod av den år 15 f.Kr. grundade romerska militärkolonin Augus'ta Vindelico'rum.

Avvittringskartor
Avvittringskartor från 1700 och 1800-talen i norra Sverige,
se Lantmäteriverket.

 
B

Backstreck
Symbol för att visa terrängens lutning. Streck av olika tjocklek användes beroende på lutningsgraden.

Besier-Ecksteins kromolitografi och litotypografi.
Recension i Teknisk Tidskrift 1872 av Algernon Börtzells verk "Beskrifning öfver Besier-Ecksteins kromolitografi och litotypografi".

Sedan ryktet om den för litografien otvifvelaktigt betydelsefulla uppfinning, som för någon tid sedan efter många års oförtrutet arbete gjordes af dåvarande direktören för topografiska byrån i Holland, generalmajor J. A. Besier och hans tekniska biträde, herr C. A. Eckstein, spridt sig äfven till oss, och då man redan länge inom kartografien känt behofvet af en billig och i öfrigt ändamålsenlig metod för litografiskt färgtryck, erhöll ingeniör A. Börtzell i uppdrag att på allmän bekostnad tillsammans med litografen W. Schlachter afresa till Haag för att der inlära den ifrågavarande nya metoden. Frukten af denna resa har redan visat sig i en utmärkt vacker färgtryckt karta, åtföljande ett från Sveriges Geologiska Undersökning utgifvet arbete, "Beskrifning öfver Skånes stenkolsförande formation" af E. Erdmann, hvilken karta under herr Börtzells ledning utförts på herrar Schlachter och Seedorfs litografiska anstalt och vittnar om, att man numera äfven hos oss är herre öfver ifrågavarande metod.

Enär redogörelsen för dessa nya förfaringssätt förtjenar en allmännare uppmärksamhet har derjemte ingeniör Börtzell på anmodan af chefen för Sveriges Geologiska undersökning under ofvan angifna tittel bland de af denna anstalt publicerade arbeten lemnat en särdeles intressant och fullständig redogörelse för alla detaljerna vid den Besier-Eckstein’ska "kromolitografien" och "litotypografien", hvilken beskrifning vi på det högsta rekommendera till alla, som i ett eller annat afseende intressera sig för denna sak. Vi kunna dock ej neka oss nöjet att efter det anförda arbetet i största korthet gifva våra läsare en idé om principerna för ifrågavarande, man kan väl säga, genialiska litografimetod.

"Metoden afser i främsta rummet att förminska de kostnader och den tidsutdrägt, som vid färgtryck på vanligt sätt uppkomma, derigenom att hvarje färg eller färgnyans i allmänhet fordrar en särskild tryckning. Detta problem har blifvit löst på ett så lyckligt sätt, att ett betydligt antal färger kunna åstadkommas genom endast trenne tryckningar. Ett annat, med samma framgång ernådt mål var minskandet af de betydliga kostnaderna för "skriftgravyren", som ersatts genom en tryckning för hand med vanliga boktryckstyper och öfvertryck på sten. Slutligen hafva metodens uppfinnare lyckats att genom användande af fotografien minska kostnaderna och olägenheterna af det förut vanliga sättet att på sten öfverföra original teckningar". I stället för att medelst kalkering anbringa en kopia af originalteckningen på sten, tager man nämligen af denna först en negativ fotografisk bild på glas, som sedan lägges på en för ljuset känsliggjord sten, på hvilken teckningen således afkopieras genom ljusets inverkan. Dernäst kommer tillredningen af stenen för svarttrycket, hvilket å kartor vanligen endast Utgöres af skriften och gränsbeteckningarne. Skriften anbringas medelst vanliga boktryckstyper på ett särskildt prepareradt papper och öfverföres sedan härifrån på den för svarttrycket bestämda stenen, å hvilken derpå det öfriga svarttrycket intecknas med litografiskt tusch med ledning af den å stenen anbragta fotografien.

Vidare har man prepareringen af färgstenarile, den intressantaste delen af metoden. "Vid färgtryck på vanligt sätt kan man som bekant icke – åtminstone ej då det är fråga om från hvarandra skarpt skilda, noggrant begränsade färger, sådana de förekomma t. ex. på en geologisk karta – från en och samma sten trycka mera än en ton af en färg; förekomma således på en karta flera nyanser af samma färg, måste för hvar och en af dessa en särskild tryckning ega rum. Det är denna svårighet man i Holland vetat undvika genom ett alldeles egendomligt förfaringssätt. Man trycker nämligen färgerna icke såsom vid vanligt färgtryck från jemna ytor, som helt och hållet äro bötäckta med färg, utan från ytor, som äro öfverdragna med täta, hvarandra körsäiidfy genom etsning åstadkomna streck, hvilka emottaga mera eller mindre färg, allt efter som de äro mera eller mindre etsade. Genom att således etsa olika ställen af en sten olika starkt, kan man från samma sten trycka flera nyanser af samma färg. Sedan denna uppgift var löst, låg det nära tillhands att genom tryckning på hvarandra af olika nyanser af de här för lämpliga färgerna blått, gult och rödt söka åstadkomma nya, skarpt åtskilda färgkombinationer för att dermed å kartorna utmärka olika föremål." För hvarje karta prepareras således högst 3 färgstenar, på det sätt att de, sedan de fotografiska kopiorna blifvit öfverförda, omsorgsfullt poleras och förses med en tunn, jemn etsgrund af en särskildt tillredd fernissa. I denna etsgrund anbringas nu medelst maskin tvenne hvarandra under rät vinkel korsande systemer mycket fina och täta linier, hvilken operation kallas "grisering". I de af maskinens diamantspets åstadkomna linierna är stenens yta blottad från fernissan, under det att de af dessa streck begränsade små fyrkanterna fortfarande äro betäckta deraf och således skyddade för inverkan af syran vid den nu följande etsningen. Genom att låta syran inverka på de ur etsgrunden utgräfda linierna längre eller kortare tid blir dessa liniers djup och bredd i sjelfva stenen efter behof större eller mindre, hvarigenom de kunna emottaga mera eller mindre färg. Efter vederbörlig rengöring äro nu stenarne färdiga till tryckning.

Metodens förträfflighet kan bedömmas af en sektion af den förut omtalade kartan, hvilken bifogats här ifrågavarande arbete. På samma plansch finnes äfven ett färgschema, utvisande den mängd färgkombinationer, som kunna erhållas medelst denna färgtrycksmetod. Kombinationerna äro ej mindre än 215, af hvilka flertalet visserligen ej kunna på en gång användas, då meningen är att de skola kunna tydligt skiljas från hvarandra; "men om äfven de på minsta sätt tvetydiga borttagas, återstå dock alltid tillräckligt många fullkomligt brukbara färger".

Det förtjenstfull och särdeles intressanta arbetet afslutas med en redogörelse för åtskilliga försök med fotolitografi, anstälda å topografiska byråns i Haag fotografiska atelier, samt för ett egendomligt sätt att åstadkomma förminskade eller förstorade kopior af kartor och andra litografiska alster, användt vid "Depôt de la guerre" i Bryssel. W. H.

Bon á tirer, B.A.T.
Tryckarens provtryck.

C

Caelavid, cael.
'Graverad av'

Carta Marina
Betyder rent allmänt "sjökarta" men avser bl.a. Olaus Magnus karta över Norden från 1539.
Läs mer om Carta Marina.

Celestical maps
Himmelskartor, kartor över planeter, stjärnor o. dyl.

”Charta öfwer Schoone”
En karta färdigställd av fortifikationsofficeren Gerhard Buhrman. Över Skåne hade det tidigare endast funnits bristfälligt kartmaterial.

Chez
'Från/på/hos/av huset', i betydelsen tryckt eller utgivet av NN.

Composuit
'Tecknat av', hänvisar till den teckning som gravören och/eller tryckaren arbetat ifrån.

Cum privilegio
Anger vem som har gett utgivaren privilegium att publisera objektet.

D

Deleatur, del.
Latin av delere, utplåna.
'Det må utgå''
Vid korrektur av tryck anvisning om att något skall borttagas.

Delineavit, delin., delt., del.
Descripsit
Designavit, desig.
Dessiné
'Tecknat av'

Describe bat
'Kopierad av (från)'

Direxit, direx.
Anger vem som har varit ledare för arbetet alternativt chef för verkstaden.

Divulgavit, divulg.
'Utgiven av'

E

Effigiavit, effig.
'Tecknad av'

Ekonomiska kartor
Kartering 1859-1934. Ej rikstäckande. Skala 1:20 000 - 1:100 000. Textbeskrivning med statistisk information.

Ekonomiska kartor
Första omgången ekonomiska kartor 1935-1978. Skala 1:10 000, Norrlands inland och fjälltrakter 1:20 000. Visar markanvändning och registerbeteckningar.

Engd., Eng.
'Graverad av'

Enskifteskartor
1803-1827. Huvudsakligen från Malmöhus, Kristianstads och Skaraborgs län.

Épreuve d'Artiste, E.A.
Konstnärens provtryck.

Etikett
På äldre kartor - särskilt uppf. på väv och vikta - kan man ibland se etikett påsatt bakom kartan med namn på karthandlare som sålt kartan.
Två exempel visas nedan. Den ena etiketten från "Geographisk Charta öfwer West:Norrlands Lähn...", den andra från "Carte Réduite du Grand Belt...".

F

Faciebat, fac.
'Gjord av'

Fecit, fec., f.
'Gjord av' eller 'tecknad och graverad av'.

Ferro/Hierro/Ferrö
Ofta förekommande i ramen på äldre kartor. Longituden bestämdes till en punkt öster om ön Ferro som är den ö av Kanarieöarna som är mest sydvästlig. De främsta astronomerna fastlade 1634 att nollmeridianen skulle dras genom ön Ferro eftersom man redan under antiken använt "de lycksaligas öar" som utgångspunkt, och man hade antagit att de syftade på Kanarieöarna.

Figuravit, fig.
Används oftast för att ange att verket tillkommit efter en originalmålning.

Formis
'Vid NN's tryckeri/tryckpress'

Fältmätare
Se Geodet.

G

Generalstabens topografiska kartor
Från 1800-talets början till 1950-talet. Återger topografi, vägnät och bebyggelse. Rikstäckande. Skala 1:100 000 södra delen. Skala 1:200 000 norra delen. Delar av landet även utgivna i konceptkartor skala 1:50 000.
Kontakta VÖBAM.

Geodesi
Egentligen "jorddelning". Övergick tidigt till att bli beteckningen på vetenskapen om jordens uppmätning och avbildning. Geodesi omfattar den noggranna lägesbestämningen av punkter på jordytan, vilka bilda den nödvändiga stommen vid upprättandet av tillförlitliga kartor.

Geodet
Person som ägnar sig åt Geodesi. Även kallade Fältmätare. Jfr. Statsgeodet.

Geografiska kartor
Geografiska kartor över socknar, härader, landskap och län från 1600-talet och framåt., stadskartor, konceptkartor till det äldre ekonomiska kartverket. För de handritade kartorna se Lantmäteriverket.
För de tryckta kartorna, kontakta VÖBAM.

Geometriska jordeböcker
Från 1630- till 1690-talet. Sveriges äldsta storskaliga kartor över byar och gårdar. Dessa kartor visar bebyggelse, inägomark, kvarnplatser, fisken och andra ekonomiska nyttigheter. Skala 1:5 000 eller 1:4 000. Tillhör vårt lands handritade kartor.

Geometriska kartor
1700 - 1750-tal. Tegkartor, delningar, ägomätningar och arealavmätningar. Kartorna ger värdefull information om odlingssystem, bebyggelsehistoria m.m. Tillhör vårt lands handritade kartor.

Geomorfologiska kartor
Kartor som beskriver ett områdes terrängformer med avseende på utseende, ålder och bildningssätt. Reliefen i terrängen återges samt jordartsfördelningen.

Gezeichnert
Tyskt ord som skall utläsas "Ritad (av)". Egentligen undertecknad, underskriven av.

Golfo
Bukt på italienska/spanska, ex Golfo di Napoli.

Gravé
'Graverad av'

Gripenhielmska kartan
På 1600-talet ville man kunna använda det geometriska och det geografiska kartmaterialet till att göra en generalkarta över hela Sverige. Tanken realiserades på 1680-talet av dåvarande direktören för lantmäteriet, Carl Gripenhielm. En milstolpe i den svenska kartografins utveckling. Skala 1:3.000.000.

Gruvkartekontoret
Avdelningen hette egentligen Kommerskollegii gruvkartekontor och bildades efter att Bergskollegium lades ned 1857.
Det upphörde någon gång på 1960-talet och alla kartor flyttades över till Riksarkivet, där det ingår i Kommerskollegiums arkiv.

H

Historiska kartor
De äldre kartorna som finns bevarade i lantmäteriets arkiv dokumenterar den statliga lantmäteriorganisationens verksamhet med att mäta, kartlägga och dela marken från starten 1628 till nutid. I Lantmäteriverkets forskningsarkiv finns 200 000 handritade och 50 000 tryckta kartor. Denna kartskatt ger forskare unika möjligheter att följa hur det svenska samhället har förändrats genom tre sekler.

Horror vacui
Skräck för vita ytor/tomrum! Man försökte undvika att ha tomma ytor på kartorna då detta inte ansågs vackert/tilltalande. Man tog fantasin till hjälp för att fylla ut tomma utrymmen (ex. havsytor eller okända områden som polartrakterna) med fantasidjur, fantasiöar och liknande.

Hors Commerce, H.C.
'Inte till salu'

Härader
Se Geografiska kartor...

Härads-kartor
Se Ekonomiska kartor.

Hästkartor
Kartor där stor del av fältarbetet utförts till häst, p.g.a. tidsbrist eller svårforcerad terräng.

I

Impressit, imp.
'Tryckt av'

Incidit, incidebat, incid., inc.
'Graverad av'

Inventor, invenit, invt., inv., in.
'Har uppfunnit'
Står på gravyrer efter namnet på den konstnär efter vilkens verk gravyren är gjord.

K

Karta
Från latin: blad / papper / skrift.
Från grekiska: chartres - "papyrusrulle" / skrift.

Kartografi
Från grekiska ordet chartres (karta) och graphic (att skriva).
Konstart, hantverk och vetenskap med kartan som uttrycksmedel.

Kartogram
Från grekiska ordet chartres (karta) och gramma (något skrivet eller ritat).
Grafisk bild till vilken statistiska data representeras på ett kartunderlag med hjälp av diagram.

Kartometri
Från grekiska ordet chartres (karta) och metria (mått, verktyg att mäta med).
Möjligheten att göra mätning i kartor, exempelvis avstånd.

Kartusch
Från franska: utsmyckad.
Från italienska: cartaccio av ordet carta - papper.
Dekorativt ramverk, utgörs oftast av titel eller inskriftsinfattning i form av ett pappersark med upprullade kanter. Använts som ram kring monogram, vapen m.m.
Återfinns som titelinfattning på böcker, kartor mm.
Ofta rikligt utsmyckade, i de flesta fall ej färglagda.

Konceptkarta
Vid lantmäteriförrättning eller annan motsvarande åtgärd upprättad originalkarta.
Dessa kartor trycktes ibland i mindre upplagor för planeringsarbeten i kommunerna och för militären.

Kyrkstil och Bystil
Äldre benämningar på kartskriftens typsnitt. Kyrkstil är rak stil, Bystil är kursiv. Man använde även bakåtlutande stil för att öka variationsmöjligheterna. Det skulle vara lätt att från typsnittet förstå vilket geografiskt objekt namnet hörde till.

L

Lacus
Sjö, ex. Wener Lacus.

Laga skifteskartor
1827-1926. Redovisar bebyggelse samt in- och utägomark med jorden graderad efter beskaffenhet och bördighet. Skala 1:4 000. Gör det möjligt att rekonstruera landskapet vid tiden för kartans tillkomst.

Landskapskartor
Se Geografiska kartor...

Legendarisk kartografi
En beteckning för kartkonsten fram till 1500-talet. Beteckningen syftade på det sätt att framställa kartor där man tog hjälp av olika resenärers och sjöfarares beskrivningar. Kartorna baserades inte på några direkta mätningar. Till grund låg istället beskrivningarna, kartritarnas fantasi och antaganden vid framställandet av kartorna.

Leo Belgicus.
'Leo Belgicus', latin för Belgiskt lejon alt. Holländskt lejon (se nedan) är en karta över nuvarande Benelux-länderna, kända i historisk tid som 'Belgica', 'Belgien', 'Belgium Foederatum'. Detta namnbruk kommer från tiden innan 1500-talet då hela nuvarande Benelux-länderna utgjorde en sammanhängande enhet, namnet i sig är från romersk tid. Den tidigaste 'Leo Belgicus' gjordes av den Österrikiske kartografen Michael Aitzinger, 1583, när regionen slogs för självständighet i det spansk-nederländska kriget. Ett krig som kom att ta 80 år och inte slutade förrän Westfaliska freden slöts 1648. Inspirationen till användandet av ett lejon kom från det faktum att flera av de holländska provinserna hade lejon i sina vapensköldar, samt även i Vilhelm I av Oraniens vapen. Det kom att göras 'Leo Belgicus'-kartor i tre olika modeller. Den vanligaste har lejonets huvud i den nordöstra delen av landet och med svansen nere i sydväst. Den mest kända kartan av denna modell är Claes Janszoon Visschers vilken gavs ut 1609 med anledning av tolvårsfreden (eg. ett vapenstillestånd). En mindre vanlig modell är en liggande karta med nord åt höger där lejonets huvud är i sydväst och dess svans i nordost. Exempel på detta är Jocodus Hondius karta från 1611. I slutet av kriget, när det mer och mer såg ut som om att de holländska provinserna skulle bli självständiga medan dagens Belgien skulle kvarvara under Spansk överhöghet, och även efter Westfaliska freden, gjordes 'Leo Belgicus'-kartor vilka enbart visade dagens Nederländerna. Dessa kallades egentligen 'Leo Hollandicus', latin för Holländskt lejon. En av de tidigaste av dessa publicerades redan 1625 av Visscher.

Visscher, 1609. 'Leo Belgicus'.

Hondius, 1611. Liggande format av 'Leo Belgicus'.

Visscher, 1648. 'Leo Hollandicus'.

Flera typer av 'Leo Belgicus'-kartor från universitetet i Leiden.

Loxodrom, eng. Rhumb line.
Kroklinje på jordytan, som skär meridianerna under en och samma vinkel. Skall ett fartyg för att förflytta sig från en punkt till en annan på jordklotet styra en bestämd kurs, blir kurslinjen eller vägen på klotet lika med loxodromen mellan de båda punkterna. Är kursen mellan punkterna öst eller väst sammanfaller loxodromen med latitudparalellen genom platserna. Är kursen nord eller syd eller ost eller väst på ekvatorn sammanfaller loxodromen med storcirkeln genom punkterna, men i andra fall är skillnaden mellan loxodromsegling och storcirkelsegling betydande. I cylindriska kartprojektioner (Mercator t.ex.) blir loxodromen en rät linje. (Svensk uppslagsbok. Band 18, spalt 674.)

För en vetenskaplig genomgång av loxodromer på engelska, klicka här. Wikipedia - Rhumb line.

Länskartor
Se Geografiska kartor...

M

Mappae mundi
Världskartor.

Maris Terranei
"Jordens hav".

Mullvadshögar
Äldre teknik för att symbolisera höjder och berg. Dessa ritades som schematiska toppar eller avrundade kullar, ibland i långa rader för att symbolisera en bergskedja.

Myran
Lokal beteckning för "myren", ex Persmyran.

N

"Neptune francais" 1693 och "Neptune oriental" 1745
Två berömda kartor utgivna av Ingénieurs de Roi, grundad av kung Ludvig XIV.

Norrbottens läns kartverk
Se Generalstabens topografiska kartor.

O

Occidens
På äldre kartor ofta förekommande beteckning för "den nedgående [solen], västern", åt väster.

Oriens
På äldre kartor ofta förekommande beteckning för "där solen går upp", åt öster.

P

Pars
Latin för del/område, ex. Pars Norvegia.

Perip'lus
(grek., eg. kringsegling), i antiken och den tidigare medeltiden benämning på seglings- och farledsbeskrivningar (jfr Portolan). Flera sådana finnas bevarade, bland vilka särsk. må nämnas en över Röda havet från 1:a årh. e.Kr. med beskrivning över sjövägen till Indien och rikliga underrättelser för handelsmän och sjöfarare (utg. av Hj. Frisk, "Le périple de la mer Erythrée" 1927; eng. övers. med anmärkningar av W. H. Schoff 1912). - Litt.: A. E. Nordenskiöld, "P." (1897).
(Svensk uppslagsbok, andra upplagan, band 22, spalt 763)

Pintan
Dalgången, ex. Pintungaby – idag Penningby.

Pinxit, pins., pictor, ping.
'Målad av' när det rör sig om ett originalarbete.

Portolankartor
Portola'n, portulan (till ital. porto, lat. portus, hamn), eg. benämning på italienska hamnböcker, sedermera i överförd bemärkelse på seglingskartor. De fåtaliga medeltida kartorna sökte vanl. ge uttryck för en biblisk åskådning av världsbilden. Sjöfarten krävde emellertid praktiskt användbara kartor, och ur gamla hamn- och seglingsbeskrivningar, s.k. peripler, utvecklade sig p. el. portolankartor. P. saknade gradnät och voro icke uppgjorda i någon viss projektion. I allm. hade de ett nät av raka loxodromer, utstrålande från ett flertal riktningscentra, vindrosor, och kunna i detta hänseende anses vara kompasskartor. P. upprättades i skalorna 1:13 mill. - 1:6 mill. först över Medelhavet och Svarta havet, senare även över andra av Gamla världens och slutl. även Nya världens farvatten. Kuster och kustorter voro minutiöst tecknade, namnen sattes vinkelrät emot kustlinjen. Till en början tecknades p. på pergament och voro ofta praktfullt utsirade; från slutet av medeltiden kunde de reproduceras genom koppartryck el. träsnitt. Den äldsta bevarade p. är av Petrus Vesconte 1311, men p. antagas ha förekommit långt tidigare. [Svensk Uppslagsbok. Andra upplagan.]

R

"Rimsor och spjällen"
Smala och små tegar som skiftades under Storskiftesperioden.

Rikets allmänna kartverk
Se Generalstabens topografiska kartor.

Rågång
Gräns mellan byar, skifteslag eller runt enskild fastighet.

S

Scala Ulnarum eller Chartans alnemått:
Skalangivelse på äldre kartor, kartans skala angiven i aln (1 aln = 0,594 meter).

Scripsit, scrip.
Graverad text.

Sculpsit, sculpt., sculp., sc.
'Graverad av' ('Mejslad av')
Sättes efter kopparstickarens eller gravörens (eller bildhuggarens) namn vid signering av hans arbeten.

"...sive novi orbis nova descriptio"
Latin, "på nytt beskrivet".

Skate
Ordet skate är sannolikt mycket gammalt. Det användes bla. i Småland och Östergötland för att beteckna olika former på träd. Ordet kan också synas på äldre kartor.
Exempel: en stenig landudde som skjuter ut mot havet kan benämnas skate. Heter en sådan landudde t.ex. Holmudden, kan den på äldre handritad karta benämnas Holmskaten, eller, om Holm betecknar en gård eller annan boplats, Holms skate.
Vidare kan skate innebära spetsen av en socken som inskjuter mellan andra socknar eller annat härad.
Avslutningsvis kan skate avse del av socken som genom vattendrag ligger avskild från den övriga socknen.

Skeppslags-kartor
Se Ekonomiska kartor.

Skifteskartor
Se Laga skifteskartor.

Socknar
Se Geografiska kartor...

Statsgeodet
Tjänsteman vid Rikets allmänna kartverks geodetiska byrå.
Se även Geodet, Geodesi.

Storskifteskartor
1750 - 1820-tal. Täcker större delen av de på 1700-talet bebodda delarna av landet. Upprättades i samband med den första stora jordreformen. Tomtkartor i skala 1:2 000, odlingsjorden vanligen i skala 1:4 000. Det förekommer också utmarkskartor i skala 1:8 000.
Se även Tegkartor, Enskifteskartor, Laga skifteskartor.

Sumptibus
'På bekostnad av'

Svenska Topografiska kartan / Generalstabskartan
Kartan skulle utgöras av en konceptkarta i skalan 1:20 000. Från denna skulle en specialkarta framställas i skala 1:100 000, vilket gjordes genom förminskning. Denna i sin tur förminskades till en generalkarta i skala 1:500 000 samt en vägkarta i skala 1:1 miljon.

Svenska åkerskalan
Skalan 1:4 000 innebar att man kunde få med hela byperspektivet på en karta.

T

Taktil karta
Karta i "modellform" som kan beröras, kan därför även användas av blinda.

Teg-kartor
Se Geometriska kartor.

Tektonisk karta
Karta som visar jordskorpans byggnad. Formgivningslära med sikte på materialens egenskaper.

Terra Incognita
Okänt land.

Theatrum Orbis Terrarum
En atlas skapad av Abraham Ortelius. Läs mer om Ortelius.

Tingslags-kartor
Se Ekonomiska kartor.

"T i O-kartor"
(Orbis Terrarum). Detta var en typ av religiösa kartor där Jerusalem ligger i världens mitt. De var mer symboliska än geografiska. Runt jorden fanns Oceanus och jordytan delades i tre delar av ett "T". Öster var ofta orienterat uppåt i kartan. Asien låg överst i kartan, under låg Europa till vänster och Afrika till höger. Delarna skiljdes av floderna Don (mellan Asien och Europa) och Nilen (mellan Asien och Afrika).

Topografiska Corpsen
Se Generalstabens topografiska kartor.

Topografiska Kåren
Se Generalstabens topografiska kartor.

U

Utmarkskartor
Se Storskifteskartor.

V

Vindfigurer
Dekorativa symboliska figurer för att visa de fyra väderstrecken. Istället för en norrpil där de fyra väderstrecken visas ritade man dessa fyra figurer i vart och ett av kartans fyra hörn. Figurerna blåser luft från var sitt håll inåt mot kartan.

Växlet
Två fyrar i Furusundsleden, väster om Yxlans södra del.

Å

Årväg
Gärde.

Ä

Ändelser i ortnamn:
"-inge" = folk som bor på en plats
"-lev" = något som man ärvt
"-vin" = äng eller betesmark